Måla med Mats Pettersson den 19 och 20 november 2019

Med härlig humor, stort kunnande och ett tänkande utanför de traditionella akvarellramarna inspirerade Gävlekonstnären Mats Pettersson ett drygt 40-tal Spraymedlemmar under två kvällar till att pröva annat måleri och tänkande. Mats började med att berätta om sitt måleri som kan sammanfattas i ”allt jag gör är på papper”. Han kompletterar/stöttar akvarellen med t.ex. tusch, krita, oljepastell, blyerts, kol och ibland t o m med gouache och akryl. 

Därefter visar Mats en speciell teknik med en liten plastpipett fylld med tusch. Denna teknik ger mer levande linjer genom att de kan formas tunna eller kraftiga. Han använder en speciell tusch, Art Ink, som blir vattenfast när den torkar och kan då målas över med akvarell. Sedan är det dags för kvällens uppgift och den är att dela upp ett halvark papper i sex delar med hjälp av tejp. De inre kanterna som avdelar de sex ytorna ska ha dubbla tejpremsor. Motiv fick vi välja själva men det var viktigt att måla ut i hörnen och mot tejpremsorna på varje bild.

Det var frivilligt att använda tusch. Men alla grep sig an tuschet med stor entusiasm och ett febrilt målande kom igång. Mats gick runt och gav många uppskattade tips och svarade på alla våra frågor. Genom att ha sex små målningar på gång blev väntetiden för att färgen på de olika målningarna skulle torka begränsad. Mats underströk vikten av att ha tålamod med att låta färgen torka och att ta en paus, vänta och se. Lätt att ”döda” målningen och allt behöver inte målas. När en halvtimma återstod fick alla ta bort all tejp och lägga sitt ark på golvet för en gemensam utställning/genomgång. Det var då vi förstod varför det varit så viktigt att tejpa och måla ut på tejpen. Det blev så fina kanter på alla målningar att det kändes som de satt i passepartout. Mats gav synpunkter på varje ark och de gav diskussion med hela gruppen. Det blev två riktigt tänkvärda, lärorika, inspirerande och mycket uppskattade kvällar.

Mats motto för en målning är: att ögat ska först möta bilden och därefter väcka nyfikenhet på hur den är gjord, ofta är det tvärtom.

Text: IngaLill Söderqvist. Foto: Göran Grimfjärd